soffes

Sa har slutligen den fruktade dagen anlant. Sista dagen i underbaraste Centralamerika. Det ar en valdigt marklig kansla nar man reser sahar, det kanns som om jag varit borta i aratal pa ett satt och samtidigt som om jag kom hit igar. Sa manga fantastiska upplevelser, underbara manniskor och vackra landskap pa relativt kort tid. Nu nar det ar dags att aka hem kanner jag mig valdigt kluven. Pa ett satt ska det bli harligt och spannande att komma hem till svensk sommar, Leika, quorn och kebabhouse, min sang, universitetsansokan och framforallt varldens basta familj och vanner. MEN. Samtidigt ar det en san fantastisk frihetskansla att resa sahar, leva for dagen, utan planer eller ansvar och bara tanka pa nuet. Jag onskar att ja kunde leva sahar for alltid, men vad skulle det bli av mig da¿

Sedan sist har vi varit i Puerto Vijeho Talamanca en vecka ungefar. Puerto ligger en halvtimme soder om Cauhita och ar lite storre och lite mer partaj, atminstone nar det inte ar lagsasong.. Det var helt ok, sarskilt som vi unnade oss lite mer lyxigt boende pa ett hotell som heter Casa Verde (http://www.cabinascasaverde.com/), superfint med varsta poolen och tradgarden! Dock har regnsasongen kommit igang ordentligt nu och aven om det inte regnade konstant sa kom det minst ett galet SKYFALL om dagen med extrem aska och da vill man inte vara ute och traska! Mysigt dock att vara har under lasasong med lagre priser och mindre folk, och vi fick i alla fall tva riktigt stralande dagar. Tur det, for med runt 88% luftfuktighet och standiga regnoverraskningar har de flesta av vara klader och snart vi ocksa borjat mogla.

Tradgarden pa Casa Verde var for ovrigt fylld med spannande wildlife, vi sag kolibrir, en sloth, miljarder stora krabbor som Jenny var asradd for OCH varsta sota minigrodorna! En kvall nar vi badade i poolen, det var beckmorkt ute, sa upptackte vi att hotellets snyltgaster, en padda och tre minigrodor ocksa holl pa och badade med oss! Vi gluttade noga pa de fina minirodorna som ar svarta med grona flackar och typ 3cm hoga, tog fina bilder och hade oss.. Sen nar vi laser en naturtidning har de en artikel om just denna groda, Green Spotted Poison Dart Frog eller nat och det star att den har ett neurotoxin som ar bland det mest venomous poison known to science! Jisses, det hade vi inte trott om var lilla badpolare. Haha, som tur var fanns det ett emergencyroom i Puerto som stolt skrot med att de var "experts on poison WORM bites". Kanske hade kunnat hora med dem om de botade grodbett ocksa? 

Nu ar vi i alla fall i San Jose igen och imorrn klockan 05.00 beger vi oss till flygplatsen for att paborja var langa fard hemat. 15 timmar tar mitt och Jenns flyg, stackars Kaisa flyger i 25. Detta innebar att vi landar klockan 07.30 den 17maj pa Arlanda flyplats i var kara hufvudstad, enligt "var" tid runt 00.30 sa vi missar dessutom en hel natts somn, men WTF det ar inget vi dott av forr!

Avslutninsvis tankte jag delge er 2 minnesvarda citat fran var alskade, hatade Lonely Planet:"

"Poison arrow frogs, giant tarantulas and spider monkeys inhabit our imagination of the tropics. In reality, few places live up to our wild expectations. Except for Costa Rica."

"In all the long, booring discussions about where the "real Guatemala" is, you can be sure the word Antigua has never come up. This is fantasyland, what the country would look like if the Scandinavians came in and took over for a couple of years. Its a place where power lines run underground, building codes are adhered to, rubbish is collected, traffic diverted and stray dogs  "disappear" mysteriously in the middle of the night."   

Pa sondag smaller det alltsa! Jag hoppas att ni tar emot oss med oppna armar, pompa och stat, roda mattan och en himla massa buller och bong!

I skrivande stund befinner jag mig i svarstavade staden Cauhita pa karibiska kusten i Costa Rica. Sen sist har vi- tre gringos och var harliga reskamrat Yuriy varit en knapp vecka i regniga Bocas Del Booring (glom allt jag sa om paradiset) och sen tagit vart pick och pack och dragit hit. Ett mycket bra beslut.

Sa det forlovade landet-paradiset-placet med delfingaranti holl inte riktigt mattet ma jag saga. Antagligen berodde detta pa att det regnade. Konstant. 24-7. Detta i sin tur ledde till att vi drack absurt mycket sprit- varje kvall hade de "ladies drink for free" nanstans, vi hade visserligen sjukt kul, men vaknade varje morgon med ett stort WHY. Dock hade vi vara Canadensiska polare dar som tur var. De var oerhort underhallande, sarskilt Dave som bland annat, efter att det flyttat in ett gang helt galna Costa Ricaner pa varat hotell vilka sprang som vildar i korridorerna pa morgonen och skrek pa spanska, fallde kommentaren "This place is turning into a cirkus!" For ovrigt bodde vi pa ett fint med skumt stalle dar de bara hade vatten (i toan/duchen/handfatet) MYCKET sporadiskt, men en sjysst veranda med havsutsikt och badmojlighet.

Efter nagra dagar i Bocas var alla som paralyserade, vi orkade inte gora nagonting (egentligen fanns det inte sa mycket mer att gora i Bocas an att fyllna till och ata mat, men oarna runt omkring var fina. Men att aka dit i hallregn och aska...) och kande oss allmant nere. Tror att chocken over att det regnade stallde till det for oss. Hur som helst tog vi vart numera astunga pick och pack och drog till Cauhita!

Cauhita ar en liten laid back stad mitt i djungeln som har tva olika och mycket fina strander, en svart strand, Playa Negra och en vit strand som ligger i ett naturreservat. Maten har ar ocksa toppen, om an lite dyr, vi bor mysigt och det REGNAR INTE! Enda downern ar att Yuriy drog hem igar sa vi har ingen som spelar gitarr for oss langre.. Men tre gringos reder sig nog!

Har i Cauhita ar allt till salu. De har bland annat forsokt pracka pa oss: marijuana (klassikern), en kokosnot, kokain, en man (!) och en BABY!! Och vi klagar over att Sverige ar ett konsumtionssamhalle.. Igar var for ovrigt en mycket bra dag, tre gringos hyrde hastar och tog en 3 timmarsritt pa Playa Negra och i djungeln (dar min hast klev over en stor, svart, sakert asgiftig ORM huuuuja!) Det var helt underbart att se det vackra landskapet fran hastryggen och mina tva flickor tyckte ocksa att det var helskoj. Kaisas hast var mer vild an tam och galopperade pa som en tosse, men det gillade hon. I AM PROUD.

Idag verkar det dock bli en lite mer misslyckad dag eftersom vi har apont i rumpan och jag vaknade med ett myggbett pa vanstra ogonlocket. Jag ser ut som Paris Hilton. Southparkversionen. Men what can you do? Vi drar och hikear i naturreservatet!