Fear and Loathing in Los Angeles
Tjena! Nu ar jag i Anglarnas stad, aven om jag maste saga att LA ar den minst anglalika stad jag sett hittills! Mitt intryck av LA ar att staden i sig ar som en gigantisk themepark, allt har verkar handla om att vara storre. Vad jag menar ar att staden ar crazy pa sa vis att allt ar helt overdrivet. Bilarna ar storre, manniskorna ar (verkligen) galnare, byggnaderna ar glittrigare och flashigare och det verkar som om alla konstant stravar efter att overtraffa varandra pa ett eller annat satt. Detta innebar inte nodvandigtvis att jag tycker illa om LA, bara att jag valjer att betrakta stallet som en tossig Sin City.
Hittills har jag spenderat fyra natter pa ett ratt skabbigt hostel i Venice. Det ligger i en vacker gammal villa i ett ganska formoget och tryggt omrade cirka 15 minuter fran stranden. Grejen ar bara att de inte verkar ha uppdaterat eller gjort rent inredningen under de senaste 30 aren.. Jag ska bo kvar har i tre natter till coh sen flyttar jag till HI(Hostel International) i Santa Monica. Det stallet har ett valdigt gott rykte. Dormsangarna ar ganska dyra, de kostar 30dollar, men staller ska vara lugnt och rent och det ligger bara tva kvarter fran piren och handdukar ingar i priset! Jag borjade med att boka tre natter, men om jag gillar det sa stannar jag kvar dar till den tolfte da jag aker till London!
Jag har hunnit med ganska mycket under den korta tid jag varit har. Jag har gatt hela vagen fran Santa Monica till Venice langs stranden (cirka 1,5h) och sett alla flummon som saljer prylar och upptrader dar. Jag har varit i Hollywood och kollat pa boulevarden, Kodak Theatre (Oscarsgalan), skylten och kakat pa en restaurang dar som funnits valdigt lange, har oppet 24h och har matratter som heter saker som "The Marilyn". Jag har traffat tokiga manniskor pa bussar och busshallsplatser (det verkar vara dar de hanger.) Och jag har varit och skjutit i Inglewood! Det ar nog det mest Amerikanska hittills och det var inte en odelat positiv upplevelse. Jag akte dit med en (vaaaaldigt macho) snubbe som bor pa hostelet. Han har varit med i framlingslegionen (vilket jag tydligen borde bli imponerad av) och kan foljaktligen hantera vapen. Well, jag skot med 9mm kulor och provade bade ett gevar och en glock. Pricksakerheten kanske inte var pa topp, men jag kan med viss sakerhet saga att jag nog kan traffa nagon pa fem meters hall. Jag tror dock inte att skytte ar riktigt min grej. For det forsta sa later det alldeles for mycket (mycket mer an man kan tro) och for det andra ar gevar tunga och skjutvapen "hoppar bakat" valdigt kraftigt nar man avfyrar dem. Dessutom kunde jag inte lata bli att tanka pa: 1) Rummet ar fullt av skjutgalna amerikaner med vapen 2)Tank om vapnet baktander och exploderar i fejjan pa mig 3)Tank om jag av misstag rakar traffa nat av metall och kulan studsar tillbaka pa mig. Men det var en upplevelse att testa och jag kan saga att jag aldrig tidigare hade fattat hur kraftfulla vapen ar.
Jag borjar fa ganska mycket hemlangtan nu. Jag ar trott pa att kuska runt och aldrig kanna mig hemmastadd nagonstans och jag ar trott pa att lara kanna nya manniskor som jag aldrig kommer att traffa igen. Jag vill forst till London och traffa Palmen och Scarpetta och sen vill jag hem till min sang, min familj, mina vanner, min alskade alskade Pennan, min basta Petter, min Pizzeria Kebab House och mitt harliga stall med dess manskliga och hastliga invanare. Sen kommer jag nog att vara nojd med resandet i alla fall over sommaren tror jag :)
Jag langtar efter att traffa er alla sa snart jag landat pa svensk mark. Hall er redo den 20 april for da kommer jag!
Hittills har jag spenderat fyra natter pa ett ratt skabbigt hostel i Venice. Det ligger i en vacker gammal villa i ett ganska formoget och tryggt omrade cirka 15 minuter fran stranden. Grejen ar bara att de inte verkar ha uppdaterat eller gjort rent inredningen under de senaste 30 aren.. Jag ska bo kvar har i tre natter till coh sen flyttar jag till HI(Hostel International) i Santa Monica. Det stallet har ett valdigt gott rykte. Dormsangarna ar ganska dyra, de kostar 30dollar, men staller ska vara lugnt och rent och det ligger bara tva kvarter fran piren och handdukar ingar i priset! Jag borjade med att boka tre natter, men om jag gillar det sa stannar jag kvar dar till den tolfte da jag aker till London!
Jag har hunnit med ganska mycket under den korta tid jag varit har. Jag har gatt hela vagen fran Santa Monica till Venice langs stranden (cirka 1,5h) och sett alla flummon som saljer prylar och upptrader dar. Jag har varit i Hollywood och kollat pa boulevarden, Kodak Theatre (Oscarsgalan), skylten och kakat pa en restaurang dar som funnits valdigt lange, har oppet 24h och har matratter som heter saker som "The Marilyn". Jag har traffat tokiga manniskor pa bussar och busshallsplatser (det verkar vara dar de hanger.) Och jag har varit och skjutit i Inglewood! Det ar nog det mest Amerikanska hittills och det var inte en odelat positiv upplevelse. Jag akte dit med en (vaaaaldigt macho) snubbe som bor pa hostelet. Han har varit med i framlingslegionen (vilket jag tydligen borde bli imponerad av) och kan foljaktligen hantera vapen. Well, jag skot med 9mm kulor och provade bade ett gevar och en glock. Pricksakerheten kanske inte var pa topp, men jag kan med viss sakerhet saga att jag nog kan traffa nagon pa fem meters hall. Jag tror dock inte att skytte ar riktigt min grej. For det forsta sa later det alldeles for mycket (mycket mer an man kan tro) och for det andra ar gevar tunga och skjutvapen "hoppar bakat" valdigt kraftigt nar man avfyrar dem. Dessutom kunde jag inte lata bli att tanka pa: 1) Rummet ar fullt av skjutgalna amerikaner med vapen 2)Tank om vapnet baktander och exploderar i fejjan pa mig 3)Tank om jag av misstag rakar traffa nat av metall och kulan studsar tillbaka pa mig. Men det var en upplevelse att testa och jag kan saga att jag aldrig tidigare hade fattat hur kraftfulla vapen ar.
Jag borjar fa ganska mycket hemlangtan nu. Jag ar trott pa att kuska runt och aldrig kanna mig hemmastadd nagonstans och jag ar trott pa att lara kanna nya manniskor som jag aldrig kommer att traffa igen. Jag vill forst till London och traffa Palmen och Scarpetta och sen vill jag hem till min sang, min familj, mina vanner, min alskade alskade Pennan, min basta Petter, min Pizzeria Kebab House och mitt harliga stall med dess manskliga och hastliga invanare. Sen kommer jag nog att vara nojd med resandet i alla fall over sommaren tror jag :)
Jag langtar efter att traffa er alla sa snart jag landat pa svensk mark. Hall er redo den 20 april for da kommer jag!
Kommentarer
Trackback