soffes

I morgon aker vi till Hervey Bay och Fraser Island. Veckan i Byron har varit skon, men lite som min kare kusins fordomar faktiskt; "Det känns som att alla killar går omkring och är så jädra käcka och bara "hey mate!" och så har dom typ inget (värt) kulturliv, utan allt är bara down under, mel gibson, billabong, extremsporter överallthelatiden och så." Sarskilt det dar med Billabong stammer oerhort val. Hur fasen kan en stad mindre an Nypan rymma trettiotalet Billabong, Quicksilver, Roxy och liknande surfbutiker?! De ar som frisorerna och pizzeriorna i Sverige , fast utan hariga italienare och balsam!

Om en vecka aker Petter hem och jag till NZ. Fasiken vad fort tiden har gatt. Det kommer att bli jobbigt att aterigen masta vanja sig av vid att vara med PT. Men jag hoppas pa att jag kommer ha sa mycket annat i hjarnan nar jag reser runt att jag inte hinner sakna honom sa mycket.. Det ar ju hur som helst en hel vecka kvar, och den dagen, den sorgen som man brukar saga.


"My head is spinning round
My heart is in my shoes
I went and set the thames on fire
I must come back down

She’s laughing in her sleeve boys
I can feel it in my bones
But anywhere, anywhere I lay my head
I’m gonna call my home

This world is upside-down
Seems my pockets filled with gold
And the clouds they’ve covered over
The wind is blowing cold

And I don’t need anybody
'Cause I learned to be alone
Anywhere, anywhere I lay my head
Gonna call my home"

Nu ska jag ga och ringa till min mammutt. Hon har sportlov och klockan ar snart elva hemma. Det blir perfa! Dessutom vill jag ha kvallsmat och en ol. Tack och hej - leverpastej!