soffes

Heeej igen! jag vet, det var valdigt lange sedan jag skrev sist och jag looovade att beratta allt.. men till mitt forsvar kan jag saga att jag befunnit mig pa Koh Lipe dar internet kostar en formogenhet och det ar valdigt svart att hitta ett stalle dar 1. datorerna fungerar 2. internetuppkopplingen fungerar och 3. dar det inte ar 5 personer fore i ko. Plus att jag ar ganska lat. Nu ar jag i alla fall i KL, det vill saga Kuala Lumpur i Malaysia. Har ar valdigt civiliserat och det finns datorer sa det racker och blir over!

Hur som helst. Jag tror att jag slutade min berattelse med att jag traffat Michaelle pa Koh Maa, sa jag ska fortsatta darifran. michaelle reste tillsammans med sin kompis Bruce (en riktig "sheboy" som charmade alla thailandare), men Bruce hade akt tillbaka till sitt jobb i London sa nu var hon ocksa ensam och valdigt trott pa det isolerade Koh Maa livet. Vi bestamde oss for att, med livet som insats, korsa sandbanken och bege oss till ett frascht stalle pa fastlandet som hon kande till sedan tidigare. Sagt och gjort. Vi ringde och bokade rum pa Haad Son Resort (i Haad Son givetvis), vantade till klockan blev sju och korsade ANTLIGEN havet med hjalp av en rar thailandare som bar vara vaskor pa huvudet. Jag kan saga att det var mycket tuffare 150m an vi hade trott. Vattnet rackte fortfarande upp till midjan och strommen var sa stark att om vi hade ramlat hade vi sakert svepts ivag till Koh Tao! Lyckligtvis skedde inte detta, utan vi nadde fastlandet med livet och forstandet i behall, visserligen ganska blota och uppvirade. Val i trygghet satte vi oss pa en restaurang och fuktade vara torra strupar med Singah (thaiol) och ringde, som overenskommet till hotellet for att de skulle skicka en bil for att hamta oss. Da visar det sig typiskt nog att de tyckte att vi blivit sa sena att de hyrt ut sista rummet till nagon annan! Josses vad arga vi blev, efter allt detta sja! Lyckligtvis gv de oss numret till sitt grannhotell, Bounty Resort dar det fanns rum lediga, sa vi tog en taxi dit istallet.

Bounty och Haad Son var otroligt fint. Var bungalow var ren, mysig och helt insektsfri! Dessutom fanns dar pool och en hangmatta sa ren att jag faktiskt vagade anvanda den. Jag och Michaelle var som galna, efter exilen pa Koh Maa kandes Bounty som Plaza. Det blev sex dagar av fruktshakear (det godaste som finns i hela varlden och antagligen det jag kommer sakna mest fran Thailand), barhang och lata dagar vid poolen.  Michaelle ar verkligen en skon tjej och vi kom jattebra overrens. Dessutom hade vi en skitskon granne, en ryss som hette typ Slavic eller nat sant. Han var allergisk mot sol och superdalig pa engelska, men valdigt rolig. Han trodde att nyarsafton hette "happy new year" (eftersom det var vad alla sa antagligen) och sa om allting "yeeeh, is goot". Harlig kille! Haad Son ar ett ganska litet och lugnt stalle sa det blev mest lata dagar och sega kvallar.

Efter fem natter pa Bounty var det dags for Michaelle att aka tillbaka till Sydafrika och mig att traffa Niklas, sa vi begav oss tillsammans till Thong Sala (varifran farjorna gar) och dar fick vi var forsta RIKTIGA (ej nescafe) latte i Thailand! Smakar det sa kostar det kan jag saga! efter att ha tagit farval av Michaelle akte jag till Ban Tai for att mota Niklas som av nagon anledning inte hade hittat en farja som gick till thong sala, utan akt till Haad Rin istallet. Jag hogg en taxi (=en slags jeep dar upp till 12pers sitter pa flaket, valdigt billigt), sa till chaffisen att jag skulle till Ban Tai och hamnade i... Weang Thai! Kommunikationen ar inte alltid helt okomplicerad, men chaffisen holl god min och latsades som om han hela tiden vetat att jag skulle till Ban Tai. Jaja..

Nar jag val kom till ban Tai, efter mycket om och men chillade jag pa ett bakery dar de hade valdigt frestande morka chokladtartor som dessvarre bara smakade socker. efter lang vantan och mycket svett dok en bedrovad Mr Niklas Handfast antligen upp. Han hade tappat sin mobil i vattnet fran farjan (?!?) och inte riktigt kommit ihag var det var jag vantade, sa han hade gatt runt i Ban Tai och letat. Med gemensamma krafter tog vi varat pick och pack (fyraaringarna) pa ryggen och begav oss ut pa hostelshopping. Detta slutade sa klart med att vi blev trotta och tog forsta basta billiga bungalow. Denna var helt okej, bortsett fran att det bodde en stor och valdigt oradd odla under taket pa var toalett. Denne glodde ilsket pa mig varje gang jag pinkade och vagrade flytta trots att jag knuffade pa honom med en kvast. Dessutom bodde vi narmast stranden, precis brevid en ode strandbar i vilken en gubbe bodde. Gubben hade en oerhort valdsam hosta (dessutom ar bungalows lyhorda), vilken overgick i valdsamma krakningar vid fyratiden pa morgonen. Stackars gubbe och stackars mig. Jag kunde inte sova nagonting och pa morgonen brot vi upp och drog till Morning Star hotell. En riktig parla nagra hundra meter bort.

Morning Star hade verkligen allt. Sjysst pris, pool med solstolar, tofu-cauliflower yellow curry och MINIBAR! Vi drog omgaende till Ban Tai centrum ("vafan ar det har allt??") och kopte ol, chokladmjolk, sodavatten och chips. Det blev manga sadana rundor innan vi lamnada Ban Tai! Aven har blev det langa, lata dagar med bad och en mer eller mindre god bok. Pa de mindre stallena i Thailand finns inte sa mycket annat att gora, och dessutom ar det sa varmt att inget annat kanns inbjudande. Tre-fyra natter senare var vi redo att dra vidare. Det ar ganska latt att bli uttrakad nar tempot ar sa langsamt.

Efter Ban Tai kande vi att vi behovde lite mer liv och rorelse, sa vi akte till Koh Phangans huvudstad, Haad Rin. Dar har de varldens storsta strandfest nar det ar fullmane, och ratt...

NAE FY FAN! Nu publicerade jag inlagget (typ dubbelt sa langt som det som stod har) och da hade datorjaveln loggat ut mig sa det forsvann. det ovan ar det jag lyckligtvis hade kopierat. JAG HATAR DATORER och nu tanker jag INTE skriva mer idag! HEJDA!