Here we go again..
Da gor jag ett nytt forsok! Kanner mig lite sviken av datorjaveln som blaste mig igar, sa idag tanker jag INTE bega samma misstag igen. Nu ar det cut-copy-paste som galler!
Ja, sa jag slutade pa vagen till Haad Rin, Koh Phangans storsta stad. Dar har de som namnt varldens storsta strandfest vid fullmane, och ratt skapliga partyn annars ocksa! Vi slog oss ner pa stranden dar fullmanefesterna INTE halls (ett hett tips) pa ett litet place som hette Bird Bungalows. Det var billigt och ratt rent och frasht. Jag maste saga att betongbungalows ma vara fulare och mindre rustika an trabungalows, men de ar tamigfan fraschare! Bird hade dessutom fordelen att ligga brevid en het bar som heter Groove Shack. Stallet var precis lika groovy som det later, och varje morgon kunde jag roa mig med att beskada en crazy white dude som gjorde sin scooter-techno-morgonjympa pa scenen. Vad mer kan man onska sig!
Det som daremot inte var en hit med Bird var deras restaurangservice. For det forsta var jag tvungen att vacka personalen om jag ville ha nagon mat. De sov konstant och tungt och blev ganska sura over att bli vackta. Dessutom var det en av tanterna som jobbade dar som ALLTID hade nagot i munnen. Detta ledde till att hennes redan valdigt knackiga engelska blev fullkomligt ohorbar nar hon forsokte mumla fram orden mellan bestamt sammanpressade lappar. Aaaah, vagra svalja lixom!
Tiden i Haad Rin spenderade jag med att mingla runt bland mysiga barer, cafeer, restauranger och butiker. Pa min fodelsedag firade jag med sjysst indiskt krubb och en bucket (=en fargglad barnleksakshink, inkl. vodka, redbull och lask) pa ett av de manga strandhaken. Forfriskningarna blev flera och alldeles overvaldigad av det skyhoga musiken som strommade ut overallt ifran, alla galna partyturister och eldshowerna snubblade jag inte hemat forran vid femtiden. Detta fick jag givetvis lida for dagen efter, men det var skojj sa lange det varade!
Nar vi var blev fed up pa Haad Rin (efter nagra dagar) bokade vi en tripp till Krabi. Tanken var att darifran aka vidare till Koh PhiPhi eller Koh Lanta. Efter annu en helvetesresa anlande vi i Krabi Town (inte alls strandigt utan stort, busy och bullrigt) och slaggade dar 2 natter pa mysiga ChanChaLay-hostel (dar jag for ovrigt fann den speciella boken "mannen med det lilla huvudet"). Krabi Town var val ingen hit precis, utan tva dagar rackte mer an val. Vi beslot att aka till Koh Lanta istallet for PhiPhi, efter som ryktet sa att PhiPhi var mer overexploaterat. Aven resan till Lanta blev en riktig PITA, det hela borjade med att min resekavaljer blev skakis och bokade ett hotell i en vecka at oss pa Lanta fran en turistbyra. Hotellet sag fint ut pa bilderna, men en bild kan ljuga mer an tusen ord. Sedan, nar vi val kom fram hade hotellets taxi som skulle hamta upp oss dragit. Detta ledde till att jag satt och morrade i ett horn medan Nyklas kirrade taxi till overpris at oss.
Sa kom vi fram till hotellet, Blue Andaman. Det var stort. Valdigt stort. Sag dock ratt mysigt ut med fina restauranger och sa, och det var helt okej. Poolen var fin, bortsett att de inte rengjorde den pa hela veckan vi bodde dar och var bungalow var fin, bortsett fran att de inte rengjorde den heller under hela veckan och 95% av de som bodde dar var svennar, pust! Efter nagra lata dagar trottnade vi och akte pa utflykt. Vi hyrde en moppe for 50spann och vinglade ivag till Lanta Old Town, en mysig liten fiskeby med sjysst kak och en hangmattsaffar! Pa vagen hem svangde vi forbi ett litet turistcentrum dar jag kopte ett par flotta Gucci-brillor och klippte haret hos en rar thai-frisos. Haret blev sjyrre, om nagot lite val kort och etappigt. Men vada, det ar inte alla som har thaifriss! dagen efer drog vi pa elefanttur och klattrade runt i tranga grottgangar (som jag redan berattat om) och tredje utfarden gick till hamnstaden dar vi kakade pizza och letade forgaves efter ett stalle dar man kunde aka pa ridutflykt. Vi fick sakert tio olika vagbeskrivningar till Mr Jay's Horseriding, men hur mycket vi an snurrade runt sa forblev vagarna outgrundliga.
En vecka pa Lanta var ungefar vad vi orkade med, sa nu kandes det skont att resa vidare. Vi hade bestamt oss for den lilla paradison Koh Lipe som bara ar oppen under hogsasongen, och dit inte sa manga charterturister aker direkt. Vi fick nys om att man fran och med i ar kunde aka speedboat hela vagen dit pa bara tre timmar, och darmed slippa den tidskravande resan med farja till fastlandet-buss-farja till lipe, som sakert skulle ta nio timmar. Speedboaten var lite dyrare, men det ar det val vart tyckte jag!
Sagt och gjort, klockan tolv akte vi i hotellets taxi till piren, och klockan ett skulle speedboaten avga. Nar klockan blivit halv tva fick vi reda pa att de hade nagot problem med baten och att den skulle ga halv tre istallet. Okej, halv tre blev halv fyra och halv fyra blev halv fem, halv fem halv sex... Hela tiden hette det att "vi aker om en halvtimme", anda till att de gav upp klockan sex, och visade oss till dar baten lag, dod som en sill med buken upp. De hade fatt olja i bensinen sa det var ingen ide att hoppas. Dessutom hade det blast upp ordentligt och morknat sa det var nog ingen som var sa sugen pa att ge sig ut anda. Vid det har laget var alla redan sa uppgivna sa att de tog beskedet med ro, alla utom ett gang italienare som borjade skrika och kravde tillbaka sina pengar. Vi andra blev bjudna pa middag av den stackars batagaren och nattinkvartering av resebyrasnubben. Nu bodde vi pa en strand nara hamnstaden, som verkade mycket trevligare an den vid Blue Andaman, typiskt... Nasta morgon klockan atta akte vi, och halv tre var vi framme pa Lipe. "Speed"boat my ass!
Lipe var fullstandigt bedarande. Redan vid forsta anblicken kandes det som om jag kommit till paradiset! On ar otroligt mycket mindre an de jag bott pa tidigare, med ett mycket mer begransat utbud av bungalowstallen. Glom att hitta ett stalle med pool pa Lipe, "men vada, vi har ju havet", sager de och gor en svepande gest over det azurbla vattnet. Vi checkade in pa ett stalle som ligger pa ett bungalowstalle (Pattaya song) som ligger i ena hornet av huvudstranden (Hat Pattaya). Vi tog varsin bungalow eftersom de var sa billiga och tjaa, det ar ju skont att ha ett eget rum ibland. Aven har hade vi betongbungalows, med tillhorande betongsangar kandes det som! De ar stoppade med palmfibrer, vilket INTE ar mjukt!
Lipe var verkligen det thailandska paradis som jag letat efter. Sa vackert och sa litet att det bara tog nagra dagar innan jag borjade prata med affar-och restaurangagarna langs vagen till dykshopen dar jag hangde nastan jamt. De som bor pa Lipe ar inte thailandare, utan Chan-Cha-Lay. Viktigt! De ser ut ungefar som chef i southpark :) En annan anledning till att jag gillar Lipe sa skarpt var dykningen (Lotus Dive!) med tillhorande helskona dykinstruktorer. Ronny (fishy, salty, wet and warm) och Alex var tva valdigt skojjiga original som helst nastan valte longtailen som vi dok ifran, och hallde iskallt vatten over mig minst tre ganger om dagen. Vi hangde mycket, antingen i dykshopen, pa nagon av deras favoritrestauranger eller pa Moonlight Bar med tillhorande moonlight coctails och nota pa 1900baht (OUCH!) Dessutom fanns dar den gamle silverraven Bob, en canadensare som borjade varje dag med en virre. Dykningen var precis sa picture perfect som den kan bli. Nu ar jag en certified Open Water Diver och jag har blivit attackerad av clownfisk och rengjord pa benet av en tvattfisk (en san som i vanliga fall aker med pa hajar och..valar..ehrmm..). Jag och Ronny gjorde sex dyk allt som allt, 4 for kursen och sen tva Fun Dives, varav ett var en sk. float, dar man bara gliiiiider med en stark strom. Kanns som att flyga! Jag sag sa oerhort mycket, havsorm, muranor, scorpionfish, lionfish, rakor, mjuka koraller i alla farger och oerhort mycket mer. Absolut att rekommendera!
Innan Lipe hade jag kannt mig ratt fardig med Thailand. Samma palmer, strander och tempo gjorde att jag kande att det skulle bli ratt skont att aka till Australien och fa upp takten lite igen. Nar det blev dags att aka ifran Lipe efter nio dagar kande jag dock inte alls sa langre, dar hade jag latt kunnat stanna flera manader! kandes verkligen sorgligt att aka darifran. Dessutom vet jag att om jag skulle aka tillbaka dit om nagra ar skulle det vara en overexploaterad, ful turistfalla. Tragiskt att Thailands parlor forsvinner..
Trippen fran Lipe hit till Kuala Lumpur dar jag befinner mig nu tor 19 timmar. 19 timmar pa farja och ac-buss med minusgrader ar inte nadigt! lyckligtvis hade jag krangt lite thai-medikament, namligen somntabletter sa jag fick i alla fall sova en del av bussresan! Dessutom blev jag sjuk pa Lipe och hade halsfluss/oroninflammation kandes det som, sa jag gick till en privatklinik igar och fick konstaterat att jag har oroninflammation och halsinfektion (typ, lakaren skrev diagnoserna pa latin tror jag) i alla fall fick jag febernedsattande, dunderantibiotika och orondroppar. Hela kalaset gick loss pa 130sek och idag kanner jag mig MYCKET battre (jag kan svalja, woho!!) sa det var sannerligen ett korrekt fattat beslut, aven om malaysisk lakare later laskigt.
Igar var vi ocksa uppe pa skybridgen (170m) mellan Petronas Towers (varldens hogsta byggnad tom 2003, 452m) och i ett oerhort galant shoppingcentrum som lag i anslutning till det. Dar var det glitter och glamour med chanel, gucci och armani. Jag kande mig som en riktig luffare (dock en luffare med tindrande ogon)! Dessutom at vi pa McDonalds 2ggr!! har har de en burgare som heter McEgg, och ar en cheeseburgare med agg istallet for kott. Verkligen att rekommendera! Vi bor precis vid busstationen, pa Purdu Hostel, valdigt slitet men charmigt och med MJUKA SANGAR!!! Sov sakert 11timmar i natt! Idag har vi skruttat runt i chinatown och kollat pa manga, manga grisar. Det ska bli grisens ar antar jag.
I natt, klockan tre lamnar jag hostellet och aker till KLI, flygplatsen. 0600, malaysisk tid avgar planet med destination Sydney och 1655 australiensisk tid landar jag och far traffa petrousjka!
Liten thai-lista:
(kaa sager flickor och kap sager pojkar)
Tjock-dee = skal
Sawat-dee (kaa/kap) = valkommen/hej
Kapun (kaa/kap) = tack
Vill uppmana alla att sms:a, kommentera, maila och hora av sig pa alla satt och vis. Jag saknar er sa mycket och vill garna veta vad ni har for er!
Nu ska jag sticka. Kanske till McDonalds...mmmm
Ja, sa jag slutade pa vagen till Haad Rin, Koh Phangans storsta stad. Dar har de som namnt varldens storsta strandfest vid fullmane, och ratt skapliga partyn annars ocksa! Vi slog oss ner pa stranden dar fullmanefesterna INTE halls (ett hett tips) pa ett litet place som hette Bird Bungalows. Det var billigt och ratt rent och frasht. Jag maste saga att betongbungalows ma vara fulare och mindre rustika an trabungalows, men de ar tamigfan fraschare! Bird hade dessutom fordelen att ligga brevid en het bar som heter Groove Shack. Stallet var precis lika groovy som det later, och varje morgon kunde jag roa mig med att beskada en crazy white dude som gjorde sin scooter-techno-morgonjympa pa scenen. Vad mer kan man onska sig!
Det som daremot inte var en hit med Bird var deras restaurangservice. For det forsta var jag tvungen att vacka personalen om jag ville ha nagon mat. De sov konstant och tungt och blev ganska sura over att bli vackta. Dessutom var det en av tanterna som jobbade dar som ALLTID hade nagot i munnen. Detta ledde till att hennes redan valdigt knackiga engelska blev fullkomligt ohorbar nar hon forsokte mumla fram orden mellan bestamt sammanpressade lappar. Aaaah, vagra svalja lixom!
Tiden i Haad Rin spenderade jag med att mingla runt bland mysiga barer, cafeer, restauranger och butiker. Pa min fodelsedag firade jag med sjysst indiskt krubb och en bucket (=en fargglad barnleksakshink, inkl. vodka, redbull och lask) pa ett av de manga strandhaken. Forfriskningarna blev flera och alldeles overvaldigad av det skyhoga musiken som strommade ut overallt ifran, alla galna partyturister och eldshowerna snubblade jag inte hemat forran vid femtiden. Detta fick jag givetvis lida for dagen efter, men det var skojj sa lange det varade!
Nar vi var blev fed up pa Haad Rin (efter nagra dagar) bokade vi en tripp till Krabi. Tanken var att darifran aka vidare till Koh PhiPhi eller Koh Lanta. Efter annu en helvetesresa anlande vi i Krabi Town (inte alls strandigt utan stort, busy och bullrigt) och slaggade dar 2 natter pa mysiga ChanChaLay-hostel (dar jag for ovrigt fann den speciella boken "mannen med det lilla huvudet"). Krabi Town var val ingen hit precis, utan tva dagar rackte mer an val. Vi beslot att aka till Koh Lanta istallet for PhiPhi, efter som ryktet sa att PhiPhi var mer overexploaterat. Aven resan till Lanta blev en riktig PITA, det hela borjade med att min resekavaljer blev skakis och bokade ett hotell i en vecka at oss pa Lanta fran en turistbyra. Hotellet sag fint ut pa bilderna, men en bild kan ljuga mer an tusen ord. Sedan, nar vi val kom fram hade hotellets taxi som skulle hamta upp oss dragit. Detta ledde till att jag satt och morrade i ett horn medan Nyklas kirrade taxi till overpris at oss.
Sa kom vi fram till hotellet, Blue Andaman. Det var stort. Valdigt stort. Sag dock ratt mysigt ut med fina restauranger och sa, och det var helt okej. Poolen var fin, bortsett att de inte rengjorde den pa hela veckan vi bodde dar och var bungalow var fin, bortsett fran att de inte rengjorde den heller under hela veckan och 95% av de som bodde dar var svennar, pust! Efter nagra lata dagar trottnade vi och akte pa utflykt. Vi hyrde en moppe for 50spann och vinglade ivag till Lanta Old Town, en mysig liten fiskeby med sjysst kak och en hangmattsaffar! Pa vagen hem svangde vi forbi ett litet turistcentrum dar jag kopte ett par flotta Gucci-brillor och klippte haret hos en rar thai-frisos. Haret blev sjyrre, om nagot lite val kort och etappigt. Men vada, det ar inte alla som har thaifriss! dagen efer drog vi pa elefanttur och klattrade runt i tranga grottgangar (som jag redan berattat om) och tredje utfarden gick till hamnstaden dar vi kakade pizza och letade forgaves efter ett stalle dar man kunde aka pa ridutflykt. Vi fick sakert tio olika vagbeskrivningar till Mr Jay's Horseriding, men hur mycket vi an snurrade runt sa forblev vagarna outgrundliga.
En vecka pa Lanta var ungefar vad vi orkade med, sa nu kandes det skont att resa vidare. Vi hade bestamt oss for den lilla paradison Koh Lipe som bara ar oppen under hogsasongen, och dit inte sa manga charterturister aker direkt. Vi fick nys om att man fran och med i ar kunde aka speedboat hela vagen dit pa bara tre timmar, och darmed slippa den tidskravande resan med farja till fastlandet-buss-farja till lipe, som sakert skulle ta nio timmar. Speedboaten var lite dyrare, men det ar det val vart tyckte jag!
Sagt och gjort, klockan tolv akte vi i hotellets taxi till piren, och klockan ett skulle speedboaten avga. Nar klockan blivit halv tva fick vi reda pa att de hade nagot problem med baten och att den skulle ga halv tre istallet. Okej, halv tre blev halv fyra och halv fyra blev halv fem, halv fem halv sex... Hela tiden hette det att "vi aker om en halvtimme", anda till att de gav upp klockan sex, och visade oss till dar baten lag, dod som en sill med buken upp. De hade fatt olja i bensinen sa det var ingen ide att hoppas. Dessutom hade det blast upp ordentligt och morknat sa det var nog ingen som var sa sugen pa att ge sig ut anda. Vid det har laget var alla redan sa uppgivna sa att de tog beskedet med ro, alla utom ett gang italienare som borjade skrika och kravde tillbaka sina pengar. Vi andra blev bjudna pa middag av den stackars batagaren och nattinkvartering av resebyrasnubben. Nu bodde vi pa en strand nara hamnstaden, som verkade mycket trevligare an den vid Blue Andaman, typiskt... Nasta morgon klockan atta akte vi, och halv tre var vi framme pa Lipe. "Speed"boat my ass!
Lipe var fullstandigt bedarande. Redan vid forsta anblicken kandes det som om jag kommit till paradiset! On ar otroligt mycket mindre an de jag bott pa tidigare, med ett mycket mer begransat utbud av bungalowstallen. Glom att hitta ett stalle med pool pa Lipe, "men vada, vi har ju havet", sager de och gor en svepande gest over det azurbla vattnet. Vi checkade in pa ett stalle som ligger pa ett bungalowstalle (Pattaya song) som ligger i ena hornet av huvudstranden (Hat Pattaya). Vi tog varsin bungalow eftersom de var sa billiga och tjaa, det ar ju skont att ha ett eget rum ibland. Aven har hade vi betongbungalows, med tillhorande betongsangar kandes det som! De ar stoppade med palmfibrer, vilket INTE ar mjukt!
Lipe var verkligen det thailandska paradis som jag letat efter. Sa vackert och sa litet att det bara tog nagra dagar innan jag borjade prata med affar-och restaurangagarna langs vagen till dykshopen dar jag hangde nastan jamt. De som bor pa Lipe ar inte thailandare, utan Chan-Cha-Lay. Viktigt! De ser ut ungefar som chef i southpark :) En annan anledning till att jag gillar Lipe sa skarpt var dykningen (Lotus Dive!) med tillhorande helskona dykinstruktorer. Ronny (fishy, salty, wet and warm) och Alex var tva valdigt skojjiga original som helst nastan valte longtailen som vi dok ifran, och hallde iskallt vatten over mig minst tre ganger om dagen. Vi hangde mycket, antingen i dykshopen, pa nagon av deras favoritrestauranger eller pa Moonlight Bar med tillhorande moonlight coctails och nota pa 1900baht (OUCH!) Dessutom fanns dar den gamle silverraven Bob, en canadensare som borjade varje dag med en virre. Dykningen var precis sa picture perfect som den kan bli. Nu ar jag en certified Open Water Diver och jag har blivit attackerad av clownfisk och rengjord pa benet av en tvattfisk (en san som i vanliga fall aker med pa hajar och..valar..ehrmm..). Jag och Ronny gjorde sex dyk allt som allt, 4 for kursen och sen tva Fun Dives, varav ett var en sk. float, dar man bara gliiiiider med en stark strom. Kanns som att flyga! Jag sag sa oerhort mycket, havsorm, muranor, scorpionfish, lionfish, rakor, mjuka koraller i alla farger och oerhort mycket mer. Absolut att rekommendera!
Innan Lipe hade jag kannt mig ratt fardig med Thailand. Samma palmer, strander och tempo gjorde att jag kande att det skulle bli ratt skont att aka till Australien och fa upp takten lite igen. Nar det blev dags att aka ifran Lipe efter nio dagar kande jag dock inte alls sa langre, dar hade jag latt kunnat stanna flera manader! kandes verkligen sorgligt att aka darifran. Dessutom vet jag att om jag skulle aka tillbaka dit om nagra ar skulle det vara en overexploaterad, ful turistfalla. Tragiskt att Thailands parlor forsvinner..
Trippen fran Lipe hit till Kuala Lumpur dar jag befinner mig nu tor 19 timmar. 19 timmar pa farja och ac-buss med minusgrader ar inte nadigt! lyckligtvis hade jag krangt lite thai-medikament, namligen somntabletter sa jag fick i alla fall sova en del av bussresan! Dessutom blev jag sjuk pa Lipe och hade halsfluss/oroninflammation kandes det som, sa jag gick till en privatklinik igar och fick konstaterat att jag har oroninflammation och halsinfektion (typ, lakaren skrev diagnoserna pa latin tror jag) i alla fall fick jag febernedsattande, dunderantibiotika och orondroppar. Hela kalaset gick loss pa 130sek och idag kanner jag mig MYCKET battre (jag kan svalja, woho!!) sa det var sannerligen ett korrekt fattat beslut, aven om malaysisk lakare later laskigt.
Igar var vi ocksa uppe pa skybridgen (170m) mellan Petronas Towers (varldens hogsta byggnad tom 2003, 452m) och i ett oerhort galant shoppingcentrum som lag i anslutning till det. Dar var det glitter och glamour med chanel, gucci och armani. Jag kande mig som en riktig luffare (dock en luffare med tindrande ogon)! Dessutom at vi pa McDonalds 2ggr!! har har de en burgare som heter McEgg, och ar en cheeseburgare med agg istallet for kott. Verkligen att rekommendera! Vi bor precis vid busstationen, pa Purdu Hostel, valdigt slitet men charmigt och med MJUKA SANGAR!!! Sov sakert 11timmar i natt! Idag har vi skruttat runt i chinatown och kollat pa manga, manga grisar. Det ska bli grisens ar antar jag.
I natt, klockan tre lamnar jag hostellet och aker till KLI, flygplatsen. 0600, malaysisk tid avgar planet med destination Sydney och 1655 australiensisk tid landar jag och far traffa petrousjka!
Liten thai-lista:
(kaa sager flickor och kap sager pojkar)
Tjock-dee = skal
Sawat-dee (kaa/kap) = valkommen/hej
Kapun (kaa/kap) = tack
Vill uppmana alla att sms:a, kommentera, maila och hora av sig pa alla satt och vis. Jag saknar er sa mycket och vill garna veta vad ni har for er!
Nu ska jag sticka. Kanske till McDonalds...mmmm
Kommentarer
Postat av: krim
åhh, sof, i miss you too! du verkar verkligen ha en toppenrid! vi skulle inte kunna ha en liten msn-dejt när du kommit down under, jag skulle behöva bikta mig lite och få lite schysst peppning/feedback.. tror du det skulle funka? Jag har fått värsta frescha isight-webcammen så då kan du se mig med! tjoho! nu ska jag åka och jobba, så love you och vi hörs!
Postat av: krim
btw, är det satanistfia eller edu som gäller?
Postat av: jompen
tjipp tjopp kusin kanin! blir sååå avis när jag läser alla roliga o spännande grejer du gjort. du får lära mig att dyka! pluggar nu inför tenta och saknar dig här i fortfarande lite för kalla göteborg. kram kram ät banan..
Postat av: soffe
till krim: det ar satanistfia som galler, och klart vi tar msn, maste bara hitta en lamplig tid. ar det 7h skillnad eller?
Trackback