Sydney Zoo
Idag firade vi sista dagen tillsammans i Manly med att ga pa Sydney Zoo och kaka indiskt. Antligen fick jag se lite quality-outback djur, framforallt en jakla massa konstiga gnagare!
Check it out:
Sjysst utsikt over Sydney
Inte varldens vackraste odla direkt..
SOT koala som jag INTE fick krama :(
Kangurur ar chilla djur. Samtliga sov och tog ingen notis om forbipasserande manniskor. Denna "Red Kangaroo" kan bli 1.80m och vaga 90kg! Hannarna star pa svansen och boxas med miniframtassarna nar de slass, typ Mohammed Ali roos.
Snart blir det NZ!
puss hej
Check it out:
Sjysst utsikt over Sydney
Inte varldens vackraste odla direkt..
SOT koala som jag INTE fick krama :(
Kangurur ar chilla djur. Samtliga sov och tog ingen notis om forbipasserande manniskor. Denna "Red Kangaroo" kan bli 1.80m och vaga 90kg! Hannarna star pa svansen och boxas med miniframtassarna nar de slass, typ Mohammed Ali roos.
Snart blir det NZ!
puss hej
Back from the outback
Nu ar jag tillbaka i manly efter tre spartanska dagar pa Fraser Island. Produktbeskrivningen stamde inte riktigt, da "ni far kora en egen 4-hjulsdriven jeep och campa vart ni vill pa on" kunde oversattas med "ni far kastas runt som sma vantar i en kokhet, slirande monsterbil pa nagot som kanske ska forestalla vagar och sova i stinkande talt fran attiotalet bland hastflugor och dingos". Man kan latt saga att det ar skont att vara tillbaka i civilisationen, att sova i en sang i natt var alldeles underbart! Och att fa duscha! Men trots diverse vemodor var Fraser valdigt kul. Om nagra dagar, nar blamarkena lagt sig och kroppen kanns normal kommer jag att kunna skratta gott at alla vara bryderier! Har far ni se lite pics:
Taget fran monsterbilen. "Vagarna" var i sa kasst skick att de inte ens kan kallas vagar, det var bara los sand, trad och rotter. Vid ett flertal tillfallen fick alla ga ur jattebilen och knuffa den over de varsta partierna. Dessutom trillade det ner vaskor och mat i huvudet pa folk fran lasthyllan nar det skumpade som varst.
Har ar gruppen som jag akte med. Till vanster ar det tva trevliga danska syskon och till hoger plus killen som inte ar petter tva sjyssta kanadensare. Sen ar det Petter och jag plus fem tyskor/osterrikiskor/hollandskor som var ratt jobbiga och gralade med varandra konstant.
Batterifan pa bilen dog vid tva tillfallen sa att vi blev tvungna att springa ner till stranden och fiska startkablar fran forbipasserande (detta var var bil sjalvklart inte utrustad med..) Tur att australiensare ar hjalpsamma!
Sa har gar det om man glommer vaskan utanfor taltet. En dingo hade jatteroligt hela natten med den och spred ut grejerna over hela campingomradet plus att den kakade upp botten.
En riktigt ful javel som bodde pa en av de offentliga toaletter vi lyckligtvis hittade!
Grillkvall med riklig alkoholkonsumption. Nykter var det fullstandigt omojligt att somna.
Valdigt vackert var det. Har ar nagot som kallas Champagne Pools, saltvattenspooler med skummande vagor, skapade av stelnad lava.
..Och har ar en sotvattenssjo plus en jobbig insekt pa armen.
Om ni vill ha en lite mer utforlig berattelse kan ni spana in Pettans blogg (www.peggen.blogg.se), Han har skrivit en hel uppsats om vara vemodor! Nu ska jag ladda infor NZ-resan om tre dagar och kila runt ett slag i mysiga Manly. Efter att ha levt pa varmvatten och pasta i tre dagar fortjanar jag en cappucino!
Taget fran monsterbilen. "Vagarna" var i sa kasst skick att de inte ens kan kallas vagar, det var bara los sand, trad och rotter. Vid ett flertal tillfallen fick alla ga ur jattebilen och knuffa den over de varsta partierna. Dessutom trillade det ner vaskor och mat i huvudet pa folk fran lasthyllan nar det skumpade som varst.
Har ar gruppen som jag akte med. Till vanster ar det tva trevliga danska syskon och till hoger plus killen som inte ar petter tva sjyssta kanadensare. Sen ar det Petter och jag plus fem tyskor/osterrikiskor/hollandskor som var ratt jobbiga och gralade med varandra konstant.
Batterifan pa bilen dog vid tva tillfallen sa att vi blev tvungna att springa ner till stranden och fiska startkablar fran forbipasserande (detta var var bil sjalvklart inte utrustad med..) Tur att australiensare ar hjalpsamma!
Sa har gar det om man glommer vaskan utanfor taltet. En dingo hade jatteroligt hela natten med den och spred ut grejerna over hela campingomradet plus att den kakade upp botten.
En riktigt ful javel som bodde pa en av de offentliga toaletter vi lyckligtvis hittade!
Grillkvall med riklig alkoholkonsumption. Nykter var det fullstandigt omojligt att somna.
Valdigt vackert var det. Har ar nagot som kallas Champagne Pools, saltvattenspooler med skummande vagor, skapade av stelnad lava.
..Och har ar en sotvattenssjo plus en jobbig insekt pa armen.
Om ni vill ha en lite mer utforlig berattelse kan ni spana in Pettans blogg (www.peggen.blogg.se), Han har skrivit en hel uppsats om vara vemodor! Nu ska jag ladda infor NZ-resan om tre dagar och kila runt ett slag i mysiga Manly. Efter att ha levt pa varmvatten och pasta i tre dagar fortjanar jag en cappucino!
Sista dagen i Byron
I morgon aker vi till Hervey Bay och Fraser Island. Veckan i Byron har varit skon, men lite som min kare kusins fordomar faktiskt; "Det känns som att alla killar går omkring och är så jädra käcka och bara "hey mate!" och så har dom typ inget (värt) kulturliv, utan allt är bara down under, mel gibson, billabong, extremsporter överallthelatiden och så." Sarskilt det dar med Billabong stammer oerhort val. Hur fasen kan en stad mindre an Nypan rymma trettiotalet Billabong, Quicksilver, Roxy och liknande surfbutiker?! De ar som frisorerna och pizzeriorna i Sverige , fast utan hariga italienare och balsam!
Om en vecka aker Petter hem och jag till NZ. Fasiken vad fort tiden har gatt. Det kommer att bli jobbigt att aterigen masta vanja sig av vid att vara med PT. Men jag hoppas pa att jag kommer ha sa mycket annat i hjarnan nar jag reser runt att jag inte hinner sakna honom sa mycket.. Det ar ju hur som helst en hel vecka kvar, och den dagen, den sorgen som man brukar saga.
"My head is spinning round
My heart is in my shoes
I went and set the thames on fire
I must come back down
She’s laughing in her sleeve boys
I can feel it in my bones
But anywhere, anywhere I lay my head
I’m gonna call my home
This world is upside-down
Seems my pockets filled with gold
And the clouds they’ve covered over
The wind is blowing cold
And I don’t need anybody
'Cause I learned to be alone
Anywhere, anywhere I lay my head
Gonna call my home"
Nu ska jag ga och ringa till min mammutt. Hon har sportlov och klockan ar snart elva hemma. Det blir perfa! Dessutom vill jag ha kvallsmat och en ol. Tack och hej - leverpastej!
Rapporter fran Byron Bay
Tjohej!
Nu ar jag i Byron Bay. Har ar laget lugnt och skont. Solen skiner och manga ungdomar besoker denna Australiens östligaste punkt, sa det blir mycket strand och om man sa onskar, en hel del party. Vi har nu varit har i fem dagar, och ska aka vidare till Fraser Island efter ytterligare tre natter har. Fraser Island ligger ytterligare atta timmar uppat med buss, precis utanfor staden Hervey Bay. Vi har kopt ett paket dar man forst sover en natt i Hervey Bay och sen aker pa en "egen" safari i tre dagar pa Fraser Island. Sist men inte minst sover vi ytterligare en natt i Hervey Bay och sen FLYGER vi ner till Sydney, vilket kanns ooooerhort skont! Dessutom kostade flyget fran Hervey Bay till Sydney 79dollar och bussen fran Sydney till Byron plus bussen fran Byron till Hervey Bay gick pa 160dollar sammanlagt. Weird att det ska vara dyrare med buss an med flyg, men jag tackar och tar emot! safarin pa fraser ska bli riktigt skojj. Det ar en "self drive" dar man hyr en fyrhjulsdriven jeep tillsammans med nagra andra och kor runt pa on och besoker olika stallen som verkar sjyssta. Sen far man campa var som helst pa on sa det lar bli stopp pa vackra strander! Enligt vad jag ahr hort ska Fraser vara jattevackert, med skoldpaddor, dingos och vidstrackta strander. Jag hoppas pa en eller annan kanguru eller koala ocksa!!
Det enda som kanns surt ar att jag inte kommer att fa mojlighet att besoka det "riktiga" Australien. Da menar jag alltsa det odsliga "Doktorn kan komma - Down Under" som ar sa valkant sedan barndomen.. Det vore haftigt att fa se lite riktig bush nu nar jag anda ar har, men som et exempel kan jag namna att Alice Springs och Ayers Rock ligger ungefar tre DYGN fran Sydney.. Det ar alltsa synd att Aus ar sa stort! Har i Byron ar det valdigt modernt och vasterlandskt. Jag har fatt duscha varmt, kaka soyakorv och spola i toaletten. Sweet med lite bekvamlighet men inte alls lika charmigt som Thailand dar man far kampa lite for att bli ren :)
Pa tisdag ska vi ata pizza och ga pa bio, for da har de specialerbjudande pa bion och pizzerian, mums! Annars kakar vi mest sant som vi lagar sjalv. Nu nar vi bor i en lagenhet med gemensamt kok och en supermarknad nara ar det lika bra att halla lite i kosingen. Sarskilt Petter har det lite tight om man sager sa. Jag har desutom shoppat som en liten dare inser jag nu. Jag har inhandlat tre klanningar, tva bikinis, en kjol och en blus.. Plus en massa smatt och gott.. Ojojoj, tur att PT ska kopa en jattestor Billabong vaska sa att mina grejer ocksa far plats nar han aker hem!
Nedan foljer lite roliga bilder som illustrerar hur vi har det har:
Jag pa stranden har i Byron, iford pepparkaksfarg och den nya bikinin!
Nytt och frascht, kolla ogonbrynet! Gjorde den helt spontant i forrgar.
Vart stokiga rum och min stojiga PT
Divalicious pa beachen
Vad kan det har vara da??
Pettan drar ett rumpplask fran "Jumping Cliffs" i Manly
Det var allt for den har gangen. Kommentera garna, det ar roligt att hora vilka som laser bloggen och vad ni har att saga om den. Jag saknar er, men jag langtar inte hem sa mycket... Det hander alltid nagot nytt och roligt pa resan sa da ar det svart att fa nog. Det kanns som om jag varit borta jattelange men samtidigt som om jag akte nyss. Dessutom har jag ju Pettan har, sa det ar nastan lika bra som hemma! Skulle dock vara mysigt att fa sova en natt i den egna sangen med den snarkande bullterriern.
Skot om er mina kara, vi hors snart!
Nu ar jag i Byron Bay. Har ar laget lugnt och skont. Solen skiner och manga ungdomar besoker denna Australiens östligaste punkt, sa det blir mycket strand och om man sa onskar, en hel del party. Vi har nu varit har i fem dagar, och ska aka vidare till Fraser Island efter ytterligare tre natter har. Fraser Island ligger ytterligare atta timmar uppat med buss, precis utanfor staden Hervey Bay. Vi har kopt ett paket dar man forst sover en natt i Hervey Bay och sen aker pa en "egen" safari i tre dagar pa Fraser Island. Sist men inte minst sover vi ytterligare en natt i Hervey Bay och sen FLYGER vi ner till Sydney, vilket kanns ooooerhort skont! Dessutom kostade flyget fran Hervey Bay till Sydney 79dollar och bussen fran Sydney till Byron plus bussen fran Byron till Hervey Bay gick pa 160dollar sammanlagt. Weird att det ska vara dyrare med buss an med flyg, men jag tackar och tar emot! safarin pa fraser ska bli riktigt skojj. Det ar en "self drive" dar man hyr en fyrhjulsdriven jeep tillsammans med nagra andra och kor runt pa on och besoker olika stallen som verkar sjyssta. Sen far man campa var som helst pa on sa det lar bli stopp pa vackra strander! Enligt vad jag ahr hort ska Fraser vara jattevackert, med skoldpaddor, dingos och vidstrackta strander. Jag hoppas pa en eller annan kanguru eller koala ocksa!!
Det enda som kanns surt ar att jag inte kommer att fa mojlighet att besoka det "riktiga" Australien. Da menar jag alltsa det odsliga "Doktorn kan komma - Down Under" som ar sa valkant sedan barndomen.. Det vore haftigt att fa se lite riktig bush nu nar jag anda ar har, men som et exempel kan jag namna att Alice Springs och Ayers Rock ligger ungefar tre DYGN fran Sydney.. Det ar alltsa synd att Aus ar sa stort! Har i Byron ar det valdigt modernt och vasterlandskt. Jag har fatt duscha varmt, kaka soyakorv och spola i toaletten. Sweet med lite bekvamlighet men inte alls lika charmigt som Thailand dar man far kampa lite for att bli ren :)
Pa tisdag ska vi ata pizza och ga pa bio, for da har de specialerbjudande pa bion och pizzerian, mums! Annars kakar vi mest sant som vi lagar sjalv. Nu nar vi bor i en lagenhet med gemensamt kok och en supermarknad nara ar det lika bra att halla lite i kosingen. Sarskilt Petter har det lite tight om man sager sa. Jag har desutom shoppat som en liten dare inser jag nu. Jag har inhandlat tre klanningar, tva bikinis, en kjol och en blus.. Plus en massa smatt och gott.. Ojojoj, tur att PT ska kopa en jattestor Billabong vaska sa att mina grejer ocksa far plats nar han aker hem!
Nedan foljer lite roliga bilder som illustrerar hur vi har det har:
Jag pa stranden har i Byron, iford pepparkaksfarg och den nya bikinin!
Nytt och frascht, kolla ogonbrynet! Gjorde den helt spontant i forrgar.
Vart stokiga rum och min stojiga PT
Divalicious pa beachen
Vad kan det har vara da??
Pettan drar ett rumpplask fran "Jumping Cliffs" i Manly
Det var allt for den har gangen. Kommentera garna, det ar roligt att hora vilka som laser bloggen och vad ni har att saga om den. Jag saknar er, men jag langtar inte hem sa mycket... Det hander alltid nagot nytt och roligt pa resan sa da ar det svart att fa nog. Det kanns som om jag varit borta jattelange men samtidigt som om jag akte nyss. Dessutom har jag ju Pettan har, sa det ar nastan lika bra som hemma! Skulle dock vara mysigt att fa sova en natt i den egna sangen med den snarkande bullterriern.
Skot om er mina kara, vi hors snart!
Kontinentbyte
Nu ar jag i Australien! Bor i en liten stad som heter Manly och som ligger ungefar en halvtimme utanfor Sydney. Vadret ar lite ruggigare an i Thailand och det har regnat litegranna, men jag hoppas pa battring snart! Nedan ar lite bilder fran Thailand..
Sa har ser det ut. Pa riktigt!
En longtailbat i solnedgangen
Utsikten fran min bungalow pa Koh Maa
En elefantrumpa
I full mundering!
Sa har ser det ut. Pa riktigt!
En longtailbat i solnedgangen
Utsikten fran min bungalow pa Koh Maa
En elefantrumpa
I full mundering!
Here we go again..
Da gor jag ett nytt forsok! Kanner mig lite sviken av datorjaveln som blaste mig igar, sa idag tanker jag INTE bega samma misstag igen. Nu ar det cut-copy-paste som galler!
Ja, sa jag slutade pa vagen till Haad Rin, Koh Phangans storsta stad. Dar har de som namnt varldens storsta strandfest vid fullmane, och ratt skapliga partyn annars ocksa! Vi slog oss ner pa stranden dar fullmanefesterna INTE halls (ett hett tips) pa ett litet place som hette Bird Bungalows. Det var billigt och ratt rent och frasht. Jag maste saga att betongbungalows ma vara fulare och mindre rustika an trabungalows, men de ar tamigfan fraschare! Bird hade dessutom fordelen att ligga brevid en het bar som heter Groove Shack. Stallet var precis lika groovy som det later, och varje morgon kunde jag roa mig med att beskada en crazy white dude som gjorde sin scooter-techno-morgonjympa pa scenen. Vad mer kan man onska sig!
Det som daremot inte var en hit med Bird var deras restaurangservice. For det forsta var jag tvungen att vacka personalen om jag ville ha nagon mat. De sov konstant och tungt och blev ganska sura over att bli vackta. Dessutom var det en av tanterna som jobbade dar som ALLTID hade nagot i munnen. Detta ledde till att hennes redan valdigt knackiga engelska blev fullkomligt ohorbar nar hon forsokte mumla fram orden mellan bestamt sammanpressade lappar. Aaaah, vagra svalja lixom!
Tiden i Haad Rin spenderade jag med att mingla runt bland mysiga barer, cafeer, restauranger och butiker. Pa min fodelsedag firade jag med sjysst indiskt krubb och en bucket (=en fargglad barnleksakshink, inkl. vodka, redbull och lask) pa ett av de manga strandhaken. Forfriskningarna blev flera och alldeles overvaldigad av det skyhoga musiken som strommade ut overallt ifran, alla galna partyturister och eldshowerna snubblade jag inte hemat forran vid femtiden. Detta fick jag givetvis lida for dagen efter, men det var skojj sa lange det varade!
Nar vi var blev fed up pa Haad Rin (efter nagra dagar) bokade vi en tripp till Krabi. Tanken var att darifran aka vidare till Koh PhiPhi eller Koh Lanta. Efter annu en helvetesresa anlande vi i Krabi Town (inte alls strandigt utan stort, busy och bullrigt) och slaggade dar 2 natter pa mysiga ChanChaLay-hostel (dar jag for ovrigt fann den speciella boken "mannen med det lilla huvudet"). Krabi Town var val ingen hit precis, utan tva dagar rackte mer an val. Vi beslot att aka till Koh Lanta istallet for PhiPhi, efter som ryktet sa att PhiPhi var mer overexploaterat. Aven resan till Lanta blev en riktig PITA, det hela borjade med att min resekavaljer blev skakis och bokade ett hotell i en vecka at oss pa Lanta fran en turistbyra. Hotellet sag fint ut pa bilderna, men en bild kan ljuga mer an tusen ord. Sedan, nar vi val kom fram hade hotellets taxi som skulle hamta upp oss dragit. Detta ledde till att jag satt och morrade i ett horn medan Nyklas kirrade taxi till overpris at oss.
Sa kom vi fram till hotellet, Blue Andaman. Det var stort. Valdigt stort. Sag dock ratt mysigt ut med fina restauranger och sa, och det var helt okej. Poolen var fin, bortsett att de inte rengjorde den pa hela veckan vi bodde dar och var bungalow var fin, bortsett fran att de inte rengjorde den heller under hela veckan och 95% av de som bodde dar var svennar, pust! Efter nagra lata dagar trottnade vi och akte pa utflykt. Vi hyrde en moppe for 50spann och vinglade ivag till Lanta Old Town, en mysig liten fiskeby med sjysst kak och en hangmattsaffar! Pa vagen hem svangde vi forbi ett litet turistcentrum dar jag kopte ett par flotta Gucci-brillor och klippte haret hos en rar thai-frisos. Haret blev sjyrre, om nagot lite val kort och etappigt. Men vada, det ar inte alla som har thaifriss! dagen efer drog vi pa elefanttur och klattrade runt i tranga grottgangar (som jag redan berattat om) och tredje utfarden gick till hamnstaden dar vi kakade pizza och letade forgaves efter ett stalle dar man kunde aka pa ridutflykt. Vi fick sakert tio olika vagbeskrivningar till Mr Jay's Horseriding, men hur mycket vi an snurrade runt sa forblev vagarna outgrundliga.
En vecka pa Lanta var ungefar vad vi orkade med, sa nu kandes det skont att resa vidare. Vi hade bestamt oss for den lilla paradison Koh Lipe som bara ar oppen under hogsasongen, och dit inte sa manga charterturister aker direkt. Vi fick nys om att man fran och med i ar kunde aka speedboat hela vagen dit pa bara tre timmar, och darmed slippa den tidskravande resan med farja till fastlandet-buss-farja till lipe, som sakert skulle ta nio timmar. Speedboaten var lite dyrare, men det ar det val vart tyckte jag!
Sagt och gjort, klockan tolv akte vi i hotellets taxi till piren, och klockan ett skulle speedboaten avga. Nar klockan blivit halv tva fick vi reda pa att de hade nagot problem med baten och att den skulle ga halv tre istallet. Okej, halv tre blev halv fyra och halv fyra blev halv fem, halv fem halv sex... Hela tiden hette det att "vi aker om en halvtimme", anda till att de gav upp klockan sex, och visade oss till dar baten lag, dod som en sill med buken upp. De hade fatt olja i bensinen sa det var ingen ide att hoppas. Dessutom hade det blast upp ordentligt och morknat sa det var nog ingen som var sa sugen pa att ge sig ut anda. Vid det har laget var alla redan sa uppgivna sa att de tog beskedet med ro, alla utom ett gang italienare som borjade skrika och kravde tillbaka sina pengar. Vi andra blev bjudna pa middag av den stackars batagaren och nattinkvartering av resebyrasnubben. Nu bodde vi pa en strand nara hamnstaden, som verkade mycket trevligare an den vid Blue Andaman, typiskt... Nasta morgon klockan atta akte vi, och halv tre var vi framme pa Lipe. "Speed"boat my ass!
Lipe var fullstandigt bedarande. Redan vid forsta anblicken kandes det som om jag kommit till paradiset! On ar otroligt mycket mindre an de jag bott pa tidigare, med ett mycket mer begransat utbud av bungalowstallen. Glom att hitta ett stalle med pool pa Lipe, "men vada, vi har ju havet", sager de och gor en svepande gest over det azurbla vattnet. Vi checkade in pa ett stalle som ligger pa ett bungalowstalle (Pattaya song) som ligger i ena hornet av huvudstranden (Hat Pattaya). Vi tog varsin bungalow eftersom de var sa billiga och tjaa, det ar ju skont att ha ett eget rum ibland. Aven har hade vi betongbungalows, med tillhorande betongsangar kandes det som! De ar stoppade med palmfibrer, vilket INTE ar mjukt!
Lipe var verkligen det thailandska paradis som jag letat efter. Sa vackert och sa litet att det bara tog nagra dagar innan jag borjade prata med affar-och restaurangagarna langs vagen till dykshopen dar jag hangde nastan jamt. De som bor pa Lipe ar inte thailandare, utan Chan-Cha-Lay. Viktigt! De ser ut ungefar som chef i southpark :) En annan anledning till att jag gillar Lipe sa skarpt var dykningen (Lotus Dive!) med tillhorande helskona dykinstruktorer. Ronny (fishy, salty, wet and warm) och Alex var tva valdigt skojjiga original som helst nastan valte longtailen som vi dok ifran, och hallde iskallt vatten over mig minst tre ganger om dagen. Vi hangde mycket, antingen i dykshopen, pa nagon av deras favoritrestauranger eller pa Moonlight Bar med tillhorande moonlight coctails och nota pa 1900baht (OUCH!) Dessutom fanns dar den gamle silverraven Bob, en canadensare som borjade varje dag med en virre. Dykningen var precis sa picture perfect som den kan bli. Nu ar jag en certified Open Water Diver och jag har blivit attackerad av clownfisk och rengjord pa benet av en tvattfisk (en san som i vanliga fall aker med pa hajar och..valar..ehrmm..). Jag och Ronny gjorde sex dyk allt som allt, 4 for kursen och sen tva Fun Dives, varav ett var en sk. float, dar man bara gliiiiider med en stark strom. Kanns som att flyga! Jag sag sa oerhort mycket, havsorm, muranor, scorpionfish, lionfish, rakor, mjuka koraller i alla farger och oerhort mycket mer. Absolut att rekommendera!
Innan Lipe hade jag kannt mig ratt fardig med Thailand. Samma palmer, strander och tempo gjorde att jag kande att det skulle bli ratt skont att aka till Australien och fa upp takten lite igen. Nar det blev dags att aka ifran Lipe efter nio dagar kande jag dock inte alls sa langre, dar hade jag latt kunnat stanna flera manader! kandes verkligen sorgligt att aka darifran. Dessutom vet jag att om jag skulle aka tillbaka dit om nagra ar skulle det vara en overexploaterad, ful turistfalla. Tragiskt att Thailands parlor forsvinner..
Trippen fran Lipe hit till Kuala Lumpur dar jag befinner mig nu tor 19 timmar. 19 timmar pa farja och ac-buss med minusgrader ar inte nadigt! lyckligtvis hade jag krangt lite thai-medikament, namligen somntabletter sa jag fick i alla fall sova en del av bussresan! Dessutom blev jag sjuk pa Lipe och hade halsfluss/oroninflammation kandes det som, sa jag gick till en privatklinik igar och fick konstaterat att jag har oroninflammation och halsinfektion (typ, lakaren skrev diagnoserna pa latin tror jag) i alla fall fick jag febernedsattande, dunderantibiotika och orondroppar. Hela kalaset gick loss pa 130sek och idag kanner jag mig MYCKET battre (jag kan svalja, woho!!) sa det var sannerligen ett korrekt fattat beslut, aven om malaysisk lakare later laskigt.
Igar var vi ocksa uppe pa skybridgen (170m) mellan Petronas Towers (varldens hogsta byggnad tom 2003, 452m) och i ett oerhort galant shoppingcentrum som lag i anslutning till det. Dar var det glitter och glamour med chanel, gucci och armani. Jag kande mig som en riktig luffare (dock en luffare med tindrande ogon)! Dessutom at vi pa McDonalds 2ggr!! har har de en burgare som heter McEgg, och ar en cheeseburgare med agg istallet for kott. Verkligen att rekommendera! Vi bor precis vid busstationen, pa Purdu Hostel, valdigt slitet men charmigt och med MJUKA SANGAR!!! Sov sakert 11timmar i natt! Idag har vi skruttat runt i chinatown och kollat pa manga, manga grisar. Det ska bli grisens ar antar jag.
I natt, klockan tre lamnar jag hostellet och aker till KLI, flygplatsen. 0600, malaysisk tid avgar planet med destination Sydney och 1655 australiensisk tid landar jag och far traffa petrousjka!
Liten thai-lista:
(kaa sager flickor och kap sager pojkar)
Tjock-dee = skal
Sawat-dee (kaa/kap) = valkommen/hej
Kapun (kaa/kap) = tack
Vill uppmana alla att sms:a, kommentera, maila och hora av sig pa alla satt och vis. Jag saknar er sa mycket och vill garna veta vad ni har for er!
Nu ska jag sticka. Kanske till McDonalds...mmmm
Ja, sa jag slutade pa vagen till Haad Rin, Koh Phangans storsta stad. Dar har de som namnt varldens storsta strandfest vid fullmane, och ratt skapliga partyn annars ocksa! Vi slog oss ner pa stranden dar fullmanefesterna INTE halls (ett hett tips) pa ett litet place som hette Bird Bungalows. Det var billigt och ratt rent och frasht. Jag maste saga att betongbungalows ma vara fulare och mindre rustika an trabungalows, men de ar tamigfan fraschare! Bird hade dessutom fordelen att ligga brevid en het bar som heter Groove Shack. Stallet var precis lika groovy som det later, och varje morgon kunde jag roa mig med att beskada en crazy white dude som gjorde sin scooter-techno-morgonjympa pa scenen. Vad mer kan man onska sig!
Det som daremot inte var en hit med Bird var deras restaurangservice. For det forsta var jag tvungen att vacka personalen om jag ville ha nagon mat. De sov konstant och tungt och blev ganska sura over att bli vackta. Dessutom var det en av tanterna som jobbade dar som ALLTID hade nagot i munnen. Detta ledde till att hennes redan valdigt knackiga engelska blev fullkomligt ohorbar nar hon forsokte mumla fram orden mellan bestamt sammanpressade lappar. Aaaah, vagra svalja lixom!
Tiden i Haad Rin spenderade jag med att mingla runt bland mysiga barer, cafeer, restauranger och butiker. Pa min fodelsedag firade jag med sjysst indiskt krubb och en bucket (=en fargglad barnleksakshink, inkl. vodka, redbull och lask) pa ett av de manga strandhaken. Forfriskningarna blev flera och alldeles overvaldigad av det skyhoga musiken som strommade ut overallt ifran, alla galna partyturister och eldshowerna snubblade jag inte hemat forran vid femtiden. Detta fick jag givetvis lida for dagen efter, men det var skojj sa lange det varade!
Nar vi var blev fed up pa Haad Rin (efter nagra dagar) bokade vi en tripp till Krabi. Tanken var att darifran aka vidare till Koh PhiPhi eller Koh Lanta. Efter annu en helvetesresa anlande vi i Krabi Town (inte alls strandigt utan stort, busy och bullrigt) och slaggade dar 2 natter pa mysiga ChanChaLay-hostel (dar jag for ovrigt fann den speciella boken "mannen med det lilla huvudet"). Krabi Town var val ingen hit precis, utan tva dagar rackte mer an val. Vi beslot att aka till Koh Lanta istallet for PhiPhi, efter som ryktet sa att PhiPhi var mer overexploaterat. Aven resan till Lanta blev en riktig PITA, det hela borjade med att min resekavaljer blev skakis och bokade ett hotell i en vecka at oss pa Lanta fran en turistbyra. Hotellet sag fint ut pa bilderna, men en bild kan ljuga mer an tusen ord. Sedan, nar vi val kom fram hade hotellets taxi som skulle hamta upp oss dragit. Detta ledde till att jag satt och morrade i ett horn medan Nyklas kirrade taxi till overpris at oss.
Sa kom vi fram till hotellet, Blue Andaman. Det var stort. Valdigt stort. Sag dock ratt mysigt ut med fina restauranger och sa, och det var helt okej. Poolen var fin, bortsett att de inte rengjorde den pa hela veckan vi bodde dar och var bungalow var fin, bortsett fran att de inte rengjorde den heller under hela veckan och 95% av de som bodde dar var svennar, pust! Efter nagra lata dagar trottnade vi och akte pa utflykt. Vi hyrde en moppe for 50spann och vinglade ivag till Lanta Old Town, en mysig liten fiskeby med sjysst kak och en hangmattsaffar! Pa vagen hem svangde vi forbi ett litet turistcentrum dar jag kopte ett par flotta Gucci-brillor och klippte haret hos en rar thai-frisos. Haret blev sjyrre, om nagot lite val kort och etappigt. Men vada, det ar inte alla som har thaifriss! dagen efer drog vi pa elefanttur och klattrade runt i tranga grottgangar (som jag redan berattat om) och tredje utfarden gick till hamnstaden dar vi kakade pizza och letade forgaves efter ett stalle dar man kunde aka pa ridutflykt. Vi fick sakert tio olika vagbeskrivningar till Mr Jay's Horseriding, men hur mycket vi an snurrade runt sa forblev vagarna outgrundliga.
En vecka pa Lanta var ungefar vad vi orkade med, sa nu kandes det skont att resa vidare. Vi hade bestamt oss for den lilla paradison Koh Lipe som bara ar oppen under hogsasongen, och dit inte sa manga charterturister aker direkt. Vi fick nys om att man fran och med i ar kunde aka speedboat hela vagen dit pa bara tre timmar, och darmed slippa den tidskravande resan med farja till fastlandet-buss-farja till lipe, som sakert skulle ta nio timmar. Speedboaten var lite dyrare, men det ar det val vart tyckte jag!
Sagt och gjort, klockan tolv akte vi i hotellets taxi till piren, och klockan ett skulle speedboaten avga. Nar klockan blivit halv tva fick vi reda pa att de hade nagot problem med baten och att den skulle ga halv tre istallet. Okej, halv tre blev halv fyra och halv fyra blev halv fem, halv fem halv sex... Hela tiden hette det att "vi aker om en halvtimme", anda till att de gav upp klockan sex, och visade oss till dar baten lag, dod som en sill med buken upp. De hade fatt olja i bensinen sa det var ingen ide att hoppas. Dessutom hade det blast upp ordentligt och morknat sa det var nog ingen som var sa sugen pa att ge sig ut anda. Vid det har laget var alla redan sa uppgivna sa att de tog beskedet med ro, alla utom ett gang italienare som borjade skrika och kravde tillbaka sina pengar. Vi andra blev bjudna pa middag av den stackars batagaren och nattinkvartering av resebyrasnubben. Nu bodde vi pa en strand nara hamnstaden, som verkade mycket trevligare an den vid Blue Andaman, typiskt... Nasta morgon klockan atta akte vi, och halv tre var vi framme pa Lipe. "Speed"boat my ass!
Lipe var fullstandigt bedarande. Redan vid forsta anblicken kandes det som om jag kommit till paradiset! On ar otroligt mycket mindre an de jag bott pa tidigare, med ett mycket mer begransat utbud av bungalowstallen. Glom att hitta ett stalle med pool pa Lipe, "men vada, vi har ju havet", sager de och gor en svepande gest over det azurbla vattnet. Vi checkade in pa ett stalle som ligger pa ett bungalowstalle (Pattaya song) som ligger i ena hornet av huvudstranden (Hat Pattaya). Vi tog varsin bungalow eftersom de var sa billiga och tjaa, det ar ju skont att ha ett eget rum ibland. Aven har hade vi betongbungalows, med tillhorande betongsangar kandes det som! De ar stoppade med palmfibrer, vilket INTE ar mjukt!
Lipe var verkligen det thailandska paradis som jag letat efter. Sa vackert och sa litet att det bara tog nagra dagar innan jag borjade prata med affar-och restaurangagarna langs vagen till dykshopen dar jag hangde nastan jamt. De som bor pa Lipe ar inte thailandare, utan Chan-Cha-Lay. Viktigt! De ser ut ungefar som chef i southpark :) En annan anledning till att jag gillar Lipe sa skarpt var dykningen (Lotus Dive!) med tillhorande helskona dykinstruktorer. Ronny (fishy, salty, wet and warm) och Alex var tva valdigt skojjiga original som helst nastan valte longtailen som vi dok ifran, och hallde iskallt vatten over mig minst tre ganger om dagen. Vi hangde mycket, antingen i dykshopen, pa nagon av deras favoritrestauranger eller pa Moonlight Bar med tillhorande moonlight coctails och nota pa 1900baht (OUCH!) Dessutom fanns dar den gamle silverraven Bob, en canadensare som borjade varje dag med en virre. Dykningen var precis sa picture perfect som den kan bli. Nu ar jag en certified Open Water Diver och jag har blivit attackerad av clownfisk och rengjord pa benet av en tvattfisk (en san som i vanliga fall aker med pa hajar och..valar..ehrmm..). Jag och Ronny gjorde sex dyk allt som allt, 4 for kursen och sen tva Fun Dives, varav ett var en sk. float, dar man bara gliiiiider med en stark strom. Kanns som att flyga! Jag sag sa oerhort mycket, havsorm, muranor, scorpionfish, lionfish, rakor, mjuka koraller i alla farger och oerhort mycket mer. Absolut att rekommendera!
Innan Lipe hade jag kannt mig ratt fardig med Thailand. Samma palmer, strander och tempo gjorde att jag kande att det skulle bli ratt skont att aka till Australien och fa upp takten lite igen. Nar det blev dags att aka ifran Lipe efter nio dagar kande jag dock inte alls sa langre, dar hade jag latt kunnat stanna flera manader! kandes verkligen sorgligt att aka darifran. Dessutom vet jag att om jag skulle aka tillbaka dit om nagra ar skulle det vara en overexploaterad, ful turistfalla. Tragiskt att Thailands parlor forsvinner..
Trippen fran Lipe hit till Kuala Lumpur dar jag befinner mig nu tor 19 timmar. 19 timmar pa farja och ac-buss med minusgrader ar inte nadigt! lyckligtvis hade jag krangt lite thai-medikament, namligen somntabletter sa jag fick i alla fall sova en del av bussresan! Dessutom blev jag sjuk pa Lipe och hade halsfluss/oroninflammation kandes det som, sa jag gick till en privatklinik igar och fick konstaterat att jag har oroninflammation och halsinfektion (typ, lakaren skrev diagnoserna pa latin tror jag) i alla fall fick jag febernedsattande, dunderantibiotika och orondroppar. Hela kalaset gick loss pa 130sek och idag kanner jag mig MYCKET battre (jag kan svalja, woho!!) sa det var sannerligen ett korrekt fattat beslut, aven om malaysisk lakare later laskigt.
Igar var vi ocksa uppe pa skybridgen (170m) mellan Petronas Towers (varldens hogsta byggnad tom 2003, 452m) och i ett oerhort galant shoppingcentrum som lag i anslutning till det. Dar var det glitter och glamour med chanel, gucci och armani. Jag kande mig som en riktig luffare (dock en luffare med tindrande ogon)! Dessutom at vi pa McDonalds 2ggr!! har har de en burgare som heter McEgg, och ar en cheeseburgare med agg istallet for kott. Verkligen att rekommendera! Vi bor precis vid busstationen, pa Purdu Hostel, valdigt slitet men charmigt och med MJUKA SANGAR!!! Sov sakert 11timmar i natt! Idag har vi skruttat runt i chinatown och kollat pa manga, manga grisar. Det ska bli grisens ar antar jag.
I natt, klockan tre lamnar jag hostellet och aker till KLI, flygplatsen. 0600, malaysisk tid avgar planet med destination Sydney och 1655 australiensisk tid landar jag och far traffa petrousjka!
Liten thai-lista:
(kaa sager flickor och kap sager pojkar)
Tjock-dee = skal
Sawat-dee (kaa/kap) = valkommen/hej
Kapun (kaa/kap) = tack
Vill uppmana alla att sms:a, kommentera, maila och hora av sig pa alla satt och vis. Jag saknar er sa mycket och vill garna veta vad ni har for er!
Nu ska jag sticka. Kanske till McDonalds...mmmm
Battre sent an aldrig
Heeej igen! jag vet, det var valdigt lange sedan jag skrev sist och jag looovade att beratta allt.. men till mitt forsvar kan jag saga att jag befunnit mig pa Koh Lipe dar internet kostar en formogenhet och det ar valdigt svart att hitta ett stalle dar 1. datorerna fungerar 2. internetuppkopplingen fungerar och 3. dar det inte ar 5 personer fore i ko. Plus att jag ar ganska lat. Nu ar jag i alla fall i KL, det vill saga Kuala Lumpur i Malaysia. Har ar valdigt civiliserat och det finns datorer sa det racker och blir over!
Hur som helst. Jag tror att jag slutade min berattelse med att jag traffat Michaelle pa Koh Maa, sa jag ska fortsatta darifran. michaelle reste tillsammans med sin kompis Bruce (en riktig "sheboy" som charmade alla thailandare), men Bruce hade akt tillbaka till sitt jobb i London sa nu var hon ocksa ensam och valdigt trott pa det isolerade Koh Maa livet. Vi bestamde oss for att, med livet som insats, korsa sandbanken och bege oss till ett frascht stalle pa fastlandet som hon kande till sedan tidigare. Sagt och gjort. Vi ringde och bokade rum pa Haad Son Resort (i Haad Son givetvis), vantade till klockan blev sju och korsade ANTLIGEN havet med hjalp av en rar thailandare som bar vara vaskor pa huvudet. Jag kan saga att det var mycket tuffare 150m an vi hade trott. Vattnet rackte fortfarande upp till midjan och strommen var sa stark att om vi hade ramlat hade vi sakert svepts ivag till Koh Tao! Lyckligtvis skedde inte detta, utan vi nadde fastlandet med livet och forstandet i behall, visserligen ganska blota och uppvirade. Val i trygghet satte vi oss pa en restaurang och fuktade vara torra strupar med Singah (thaiol) och ringde, som overenskommet till hotellet for att de skulle skicka en bil for att hamta oss. Da visar det sig typiskt nog att de tyckte att vi blivit sa sena att de hyrt ut sista rummet till nagon annan! Josses vad arga vi blev, efter allt detta sja! Lyckligtvis gv de oss numret till sitt grannhotell, Bounty Resort dar det fanns rum lediga, sa vi tog en taxi dit istallet.
Bounty och Haad Son var otroligt fint. Var bungalow var ren, mysig och helt insektsfri! Dessutom fanns dar pool och en hangmatta sa ren att jag faktiskt vagade anvanda den. Jag och Michaelle var som galna, efter exilen pa Koh Maa kandes Bounty som Plaza. Det blev sex dagar av fruktshakear (det godaste som finns i hela varlden och antagligen det jag kommer sakna mest fran Thailand), barhang och lata dagar vid poolen. Michaelle ar verkligen en skon tjej och vi kom jattebra overrens. Dessutom hade vi en skitskon granne, en ryss som hette typ Slavic eller nat sant. Han var allergisk mot sol och superdalig pa engelska, men valdigt rolig. Han trodde att nyarsafton hette "happy new year" (eftersom det var vad alla sa antagligen) och sa om allting "yeeeh, is goot". Harlig kille! Haad Son ar ett ganska litet och lugnt stalle sa det blev mest lata dagar och sega kvallar.
Efter fem natter pa Bounty var det dags for Michaelle att aka tillbaka till Sydafrika och mig att traffa Niklas, sa vi begav oss tillsammans till Thong Sala (varifran farjorna gar) och dar fick vi var forsta RIKTIGA (ej nescafe) latte i Thailand! Smakar det sa kostar det kan jag saga! efter att ha tagit farval av Michaelle akte jag till Ban Tai for att mota Niklas som av nagon anledning inte hade hittat en farja som gick till thong sala, utan akt till Haad Rin istallet. Jag hogg en taxi (=en slags jeep dar upp till 12pers sitter pa flaket, valdigt billigt), sa till chaffisen att jag skulle till Ban Tai och hamnade i... Weang Thai! Kommunikationen ar inte alltid helt okomplicerad, men chaffisen holl god min och latsades som om han hela tiden vetat att jag skulle till Ban Tai. Jaja..
Nar jag val kom till ban Tai, efter mycket om och men chillade jag pa ett bakery dar de hade valdigt frestande morka chokladtartor som dessvarre bara smakade socker. efter lang vantan och mycket svett dok en bedrovad Mr Niklas Handfast antligen upp. Han hade tappat sin mobil i vattnet fran farjan (?!?) och inte riktigt kommit ihag var det var jag vantade, sa han hade gatt runt i Ban Tai och letat. Med gemensamma krafter tog vi varat pick och pack (fyraaringarna) pa ryggen och begav oss ut pa hostelshopping. Detta slutade sa klart med att vi blev trotta och tog forsta basta billiga bungalow. Denna var helt okej, bortsett fran att det bodde en stor och valdigt oradd odla under taket pa var toalett. Denne glodde ilsket pa mig varje gang jag pinkade och vagrade flytta trots att jag knuffade pa honom med en kvast. Dessutom bodde vi narmast stranden, precis brevid en ode strandbar i vilken en gubbe bodde. Gubben hade en oerhort valdsam hosta (dessutom ar bungalows lyhorda), vilken overgick i valdsamma krakningar vid fyratiden pa morgonen. Stackars gubbe och stackars mig. Jag kunde inte sova nagonting och pa morgonen brot vi upp och drog till Morning Star hotell. En riktig parla nagra hundra meter bort.
Morning Star hade verkligen allt. Sjysst pris, pool med solstolar, tofu-cauliflower yellow curry och MINIBAR! Vi drog omgaende till Ban Tai centrum ("vafan ar det har allt??") och kopte ol, chokladmjolk, sodavatten och chips. Det blev manga sadana rundor innan vi lamnada Ban Tai! Aven har blev det langa, lata dagar med bad och en mer eller mindre god bok. Pa de mindre stallena i Thailand finns inte sa mycket annat att gora, och dessutom ar det sa varmt att inget annat kanns inbjudande. Tre-fyra natter senare var vi redo att dra vidare. Det ar ganska latt att bli uttrakad nar tempot ar sa langsamt.
Efter Ban Tai kande vi att vi behovde lite mer liv och rorelse, sa vi akte till Koh Phangans huvudstad, Haad Rin. Dar har de varldens storsta strandfest nar det ar fullmane, och ratt...
NAE FY FAN! Nu publicerade jag inlagget (typ dubbelt sa langt som det som stod har) och da hade datorjaveln loggat ut mig sa det forsvann. det ovan ar det jag lyckligtvis hade kopierat. JAG HATAR DATORER och nu tanker jag INTE skriva mer idag! HEJDA!
Hur som helst. Jag tror att jag slutade min berattelse med att jag traffat Michaelle pa Koh Maa, sa jag ska fortsatta darifran. michaelle reste tillsammans med sin kompis Bruce (en riktig "sheboy" som charmade alla thailandare), men Bruce hade akt tillbaka till sitt jobb i London sa nu var hon ocksa ensam och valdigt trott pa det isolerade Koh Maa livet. Vi bestamde oss for att, med livet som insats, korsa sandbanken och bege oss till ett frascht stalle pa fastlandet som hon kande till sedan tidigare. Sagt och gjort. Vi ringde och bokade rum pa Haad Son Resort (i Haad Son givetvis), vantade till klockan blev sju och korsade ANTLIGEN havet med hjalp av en rar thailandare som bar vara vaskor pa huvudet. Jag kan saga att det var mycket tuffare 150m an vi hade trott. Vattnet rackte fortfarande upp till midjan och strommen var sa stark att om vi hade ramlat hade vi sakert svepts ivag till Koh Tao! Lyckligtvis skedde inte detta, utan vi nadde fastlandet med livet och forstandet i behall, visserligen ganska blota och uppvirade. Val i trygghet satte vi oss pa en restaurang och fuktade vara torra strupar med Singah (thaiol) och ringde, som overenskommet till hotellet for att de skulle skicka en bil for att hamta oss. Da visar det sig typiskt nog att de tyckte att vi blivit sa sena att de hyrt ut sista rummet till nagon annan! Josses vad arga vi blev, efter allt detta sja! Lyckligtvis gv de oss numret till sitt grannhotell, Bounty Resort dar det fanns rum lediga, sa vi tog en taxi dit istallet.
Bounty och Haad Son var otroligt fint. Var bungalow var ren, mysig och helt insektsfri! Dessutom fanns dar pool och en hangmatta sa ren att jag faktiskt vagade anvanda den. Jag och Michaelle var som galna, efter exilen pa Koh Maa kandes Bounty som Plaza. Det blev sex dagar av fruktshakear (det godaste som finns i hela varlden och antagligen det jag kommer sakna mest fran Thailand), barhang och lata dagar vid poolen. Michaelle ar verkligen en skon tjej och vi kom jattebra overrens. Dessutom hade vi en skitskon granne, en ryss som hette typ Slavic eller nat sant. Han var allergisk mot sol och superdalig pa engelska, men valdigt rolig. Han trodde att nyarsafton hette "happy new year" (eftersom det var vad alla sa antagligen) och sa om allting "yeeeh, is goot". Harlig kille! Haad Son ar ett ganska litet och lugnt stalle sa det blev mest lata dagar och sega kvallar.
Efter fem natter pa Bounty var det dags for Michaelle att aka tillbaka till Sydafrika och mig att traffa Niklas, sa vi begav oss tillsammans till Thong Sala (varifran farjorna gar) och dar fick vi var forsta RIKTIGA (ej nescafe) latte i Thailand! Smakar det sa kostar det kan jag saga! efter att ha tagit farval av Michaelle akte jag till Ban Tai for att mota Niklas som av nagon anledning inte hade hittat en farja som gick till thong sala, utan akt till Haad Rin istallet. Jag hogg en taxi (=en slags jeep dar upp till 12pers sitter pa flaket, valdigt billigt), sa till chaffisen att jag skulle till Ban Tai och hamnade i... Weang Thai! Kommunikationen ar inte alltid helt okomplicerad, men chaffisen holl god min och latsades som om han hela tiden vetat att jag skulle till Ban Tai. Jaja..
Nar jag val kom till ban Tai, efter mycket om och men chillade jag pa ett bakery dar de hade valdigt frestande morka chokladtartor som dessvarre bara smakade socker. efter lang vantan och mycket svett dok en bedrovad Mr Niklas Handfast antligen upp. Han hade tappat sin mobil i vattnet fran farjan (?!?) och inte riktigt kommit ihag var det var jag vantade, sa han hade gatt runt i Ban Tai och letat. Med gemensamma krafter tog vi varat pick och pack (fyraaringarna) pa ryggen och begav oss ut pa hostelshopping. Detta slutade sa klart med att vi blev trotta och tog forsta basta billiga bungalow. Denna var helt okej, bortsett fran att det bodde en stor och valdigt oradd odla under taket pa var toalett. Denne glodde ilsket pa mig varje gang jag pinkade och vagrade flytta trots att jag knuffade pa honom med en kvast. Dessutom bodde vi narmast stranden, precis brevid en ode strandbar i vilken en gubbe bodde. Gubben hade en oerhort valdsam hosta (dessutom ar bungalows lyhorda), vilken overgick i valdsamma krakningar vid fyratiden pa morgonen. Stackars gubbe och stackars mig. Jag kunde inte sova nagonting och pa morgonen brot vi upp och drog till Morning Star hotell. En riktig parla nagra hundra meter bort.
Morning Star hade verkligen allt. Sjysst pris, pool med solstolar, tofu-cauliflower yellow curry och MINIBAR! Vi drog omgaende till Ban Tai centrum ("vafan ar det har allt??") och kopte ol, chokladmjolk, sodavatten och chips. Det blev manga sadana rundor innan vi lamnada Ban Tai! Aven har blev det langa, lata dagar med bad och en mer eller mindre god bok. Pa de mindre stallena i Thailand finns inte sa mycket annat att gora, och dessutom ar det sa varmt att inget annat kanns inbjudande. Tre-fyra natter senare var vi redo att dra vidare. Det ar ganska latt att bli uttrakad nar tempot ar sa langsamt.
Efter Ban Tai kande vi att vi behovde lite mer liv och rorelse, sa vi akte till Koh Phangans huvudstad, Haad Rin. Dar har de varldens storsta strandfest nar det ar fullmane, och ratt...
NAE FY FAN! Nu publicerade jag inlagget (typ dubbelt sa langt som det som stod har) och da hade datorjaveln loggat ut mig sa det forsvann. det ovan ar det jag lyckligtvis hade kopierat. JAG HATAR DATORER och nu tanker jag INTE skriva mer idag! HEJDA!